Jag är Guds älskade. Äntligen förstår jag det. Innan förra måndagen förstod jag det inte. Då såg jag någon i spegeln som inte var jag, jag föraktade det jag såg. För 24 år sen, 11 år gammal, drogs jag in i självskadebeteende. Jag hade sett min mamma stå framför spegeln och peta i ansiktet så att det blev sår. På den vägen lärde jag mig ett sätt att avreagera mig när trycket blev för högt på insidan. Snabbt blev det till ett beroende och jag kunde inte stå framför en spegel utan att börja peta. Det liksom kliade i fingrarna. I perioder har jag täckt över badrumsspegeln för att försöka bli av med mitt beteende. Det har alltid varit värre i starkt ljus och på kvällen. Den senaste månaden har jag haft dunkel belysning igång på kvällen för att inte trigga igång självskadandet.

 

Förra måndagen fick jag förbön och då skedde ett stort skifte. Min trogna vän självskadandet försvann. Redan samma kväll kunde jag stå i starkt ljus framför spegeln och beundra den älskade i spegeln. Äntligen förstår jag att det verkligen är mig själv jag ser i spegeln, pappa Guds älskade dotter! De andra helanden som skett har varit stora. Men det här är ännu större.

 

Äntligen trivs jag och känner mig bekväm i min egen kropp. Tidigare har det känts som om huden skaver för att jag inte kände mig hemma i mig själv eller nöjd med mig själv. Jag har rivit på huden för att bli av med den känslan. Detta är också helt borta.

 

Tack gode Gud för allt du gjort, gör och kommer att göra!!!

 

/Maria O (Blogg-redaktör)

Helande från självskadebeteende
Märkt på:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *